Farmor
Min farmor hette Gerthurd. Vi var polers maxat. Hon hade två barn, pappa och hans syster faster Kerstin.
Farmor var en av dom första som utbildade sig till barnmorskor och hon var med och bildade RSFU.
Alla mina minnen av farmor är bra. Många gånger efter skolan gick jag hem till henne. Hon bodde nära skolan. När jag kom hade hon mellis klart. Nyponsoppa med skorpor. Hon hade tagit fram soppan lite före jag kom så den inte skulle vara så kall för min mage.
Farmor och jag la patiens. Massor. Sydde gjorde vi också. Lisa har en klänning som jag sydde med farmor. Jag sov ofta hos farmor och hon läste Anne på Grönkulla. Farmor gjode världsgodaste pannbiffar och egen aprikosmarmelad. Jag fick ofta en burk med mig hem som vara var min egen. Den fick ingen annan röra utan att fråga mig först.
Den sista tiden var farmor dålig men jag var där varje dag. Men den sista mötte jag gotlanssyster Sara vid centralen och den kvällen dog farmor. Det var sista augusti 1995. Det glömmer jag aldrig. Faster Kerstin hade ringt på telefonsvararen när jag och Sara kom hem från Centralen. På morgonen efter åkte jag till Rosenlund sjukhus och sa hej då till farmor. Jag saknar farmor MYCKET MYCKET.
Farmor var en av dom första som utbildade sig till barnmorskor och hon var med och bildade RSFU.
Alla mina minnen av farmor är bra. Många gånger efter skolan gick jag hem till henne. Hon bodde nära skolan. När jag kom hade hon mellis klart. Nyponsoppa med skorpor. Hon hade tagit fram soppan lite före jag kom så den inte skulle vara så kall för min mage.
Farmor och jag la patiens. Massor. Sydde gjorde vi också. Lisa har en klänning som jag sydde med farmor. Jag sov ofta hos farmor och hon läste Anne på Grönkulla. Farmor gjode världsgodaste pannbiffar och egen aprikosmarmelad. Jag fick ofta en burk med mig hem som vara var min egen. Den fick ingen annan röra utan att fråga mig först.
Den sista tiden var farmor dålig men jag var där varje dag. Men den sista mötte jag gotlanssyster Sara vid centralen och den kvällen dog farmor. Det var sista augusti 1995. Det glömmer jag aldrig. Faster Kerstin hade ringt på telefonsvararen när jag och Sara kom hem från Centralen. På morgonen efter åkte jag till Rosenlund sjukhus och sa hej då till farmor. Jag saknar farmor MYCKET MYCKET.
