HÖSTEN 06 VAR TUFF MEN DET GICK
I slutet av juli 2006 flyttade äntligen M ut ur mitt hem. Det tog sina år och sina fighter men till slut så. Man kan tro att helvettet var slut där men ICKE. Nu började den riktiga terrorn. Men eftersom jag INTE har tid med skit så försökte jag få hjälp från samhället och jag hade tur och kom i kontakt med flera bra människor. Advokater, poliser, sossmänniskor och annat.
Jag var heltidssjukskriven augusti till oktober och sen halvtid till mars, tror jag det var. Under denna sjukskrivningsperioden gick jag regelbundet till psykvården på samtal och på anhörigprogram på Maria Beroendecenter. Detta tog mycket kraft och ork och samtidigt försökte jag bli av med graviditetskilon och ta hand om barnen.
Under hösten hade M besöksförbud och det var skönt att få vara ifred. Varje måndagkväll tog min far hand om barnen så jag kunde gå på anhörigprogrammet. Vissa perioder var Stilnock ett måste men det brukade räcka med 3 nätter och sen var man lite i fas igen.
Psykiskt var det fruktansvärt jobbigt hela alltet. Det tog på krafterna och man bearbetade olika stadier i medberondesjuktillståndet och bearbetade annat för att kunna orka och styra upp tillvaron på ett drägligt sätt med dom förutsättningarna man hade.
Jag gick också på sjukgymnastik för ryggen och min IBS mage var rikgigt dålig och vissa dagar kunde jag inte gå ut genom dörren.
IDAG GOTT FOLK 2 år senare, har jag fast jobb med ok lön, har gått ner ganska mycket men inte tillräckligt runt magen och höften. Äter inga sömntabletter, går inte i någon terapi och bor i radhus med Kalle och Lisa. För två år sen trodde läkarna att ett heltidsjobb för min del aldrig skulle vara möjligt.
Tänkte bara tala om det,,,, liksom tjoho.