Jenn Jempa Jennini,,,,,,

Ja herre vilken vecka. Morfar kämpar på. Det går mycket upp och ner. Ena timmen ringer sjukan och säger att det kan vara kritiskt, några timmar senare har läget stabilisterats som dom uttrycker det.

 

I onsdagskväll fick vi oväntat chockerande besök. Plötsligt kommer barnens pappa Mathias och ringer på dörren. Han har inte hört av sig på över två år. Barnen var i chock länge och jag var sjukt trött och kom också lite i chock ärligt talat. Hur som helst hördes vi dagen efter på telefonen och ska ses alla på tisdag och käka och han ska köpa lite kläder till barnen. Han vill börja träffa dom igen och jag sa att det kan han göra men det är helt på deras villkor. Dom ska vilja och må bra och det ska funka med vårt liv. Han gick med på det mesta så vi får se hur detta blir.

 

Jag lyckades också i onsdags få iväg hemtentan. Jag har ju suttit hos morfar flera dagar dagtid, så jag har fått skriva på nätterna. Tröttheten har varit bedövande denna vecka men jag lyckades träna hos sjukgymnasten tre dagar i allfall.

 

Nu är det lördag och solen skiner.