Jenn Jempa Jennini,,,,,,

Ännu en jobbig vecka så jag har noll lust till något. Sjukgymnasten är på semester och axel och knä har snabbt blivit mycket sämre och jag har faktiskt jätteont. Trött mest hela tiden och kan inte koncentrera mig på det jag ska. Så fort jag får lite lugn och ro, dvs när barnen har somnat eller jag ska sätta mig ner själv och läsa kommer tankar runt mitt liv med morfar och hans sista tid. Det är väl sorgeprocessen kanske. Också ringde barnens pappa i måndags och svek dom direkt. Han säger att hans nya bråkar om han inte får träffa barnen själv och det funkar inte så han struntar i det då. Barnen blev jätteledsna och jag arg men vi har återhämtat oss ganska bra tycker jag allt. Barnen har haft en bra sportlovsvecka på fritids och Lisas laddar för kalas på lördag och fylla 8 på söndag.

 

Idag är det en månad kvar till morfars 94 års dag. Jag kom till sjukhuset 11.04 dag och höll morfar i handen när han 11.14 tog sitt sista andetag. Hedersdoktor i juridik, supermedlare på 80 - talet. Ett lång och inneållsrikt liv fick han morfar.

 

Ja herre vilken vecka. Morfar kämpar på. Det går mycket upp och ner. Ena timmen ringer sjukan och säger att det kan vara kritiskt, några timmar senare har läget stabilisterats som dom uttrycker det.

 

I onsdagskväll fick vi oväntat chockerande besök. Plötsligt kommer barnens pappa Mathias och ringer på dörren. Han har inte hört av sig på över två år. Barnen var i chock länge och jag var sjukt trött och kom också lite i chock ärligt talat. Hur som helst hördes vi dagen efter på telefonen och ska ses alla på tisdag och käka och han ska köpa lite kläder till barnen. Han vill börja träffa dom igen och jag sa att det kan han göra men det är helt på deras villkor. Dom ska vilja och må bra och det ska funka med vårt liv. Han gick med på det mesta så vi får se hur detta blir.

 

Jag lyckades också i onsdags få iväg hemtentan. Jag har ju suttit hos morfar flera dagar dagtid, så jag har fått skriva på nätterna. Tröttheten har varit bedövande denna vecka men jag lyckades träna hos sjukgymnasten tre dagar i allfall.

 

Nu är det lördag och solen skiner.

 

Idag är det tisdag och jag är så trött så trött och känner en inre stress som stör mig. Barnen kom iväg i morse och jag gick tillbaka hem och skrev hemtenta. Vid 13.30 åkte mamma och jag ut till morfar och träffade också läkaren. Han misstänker att morfar har fått en blodpropp i lungan och han har fått lugnande och svarar nu på antibiotikan men är dock mycket sjuk. Han har rört sig i sängen så mycket idag så han fick lugnande för att inte skada sig själv. Droppet fortsätter och han pratade lite med mig och mamma och skrattade ganska mycket. Dock tyckte jag han var lite mer off än igår men det kan ju bero på det lugnande han har fått.

Dock sa han idag till mig och mamma: Jag håller på att dö nu.

Sa också när han skulle få vatten: Det är meningslös.

Båda gångerna skrattade han ganska hjärtligt. Han försökte gång på gång ta bort droppnålen och pilla på droppmaskinen. Eftersom han sjunger och låter mycket fick han en radio i sitt rum idag. När vi var där var blodtrycket och pulsen bra. Dock går det ju upp och ner för imorse var det inte lika bra tydligen. Ja, som det är nu turas alla om att vara hos honom. Jag åkte hem efter några timmar och tog hand om mitt, barnen och hemtentan. Det är knep och knåp att koncentrera sig just nu. Fortstättning följer,,,, kanske

 

 

Måndagen började ganska bra och som vanligt. Iväg med barnen och iväg till sjukgymnast. Hann faktiskt ta en fika och börjar skriva på hemtentan mellan för jag var tidig in till staden. På väg hem börjar dock dagen bli annorlunda och märklig. Mamma ringer när jag är på väg hem och säger att läkaren på Danderyd har ringt och tycker att hon ska komma ut till morfar eftersom han är mycket dålig. Efter någon timme ringer hon igen och det har beslutats att vi ska samlas hos morfar. Jag ringer pappa som avbokar flera möten för att kunna ta Kalle och Lisa och jag och mina tar osssså fort vikan ut till Danderyd. Jag är liiiite i upplösningstillstånd i detta läge. VAD HÄNDER. Gubben vaknar till när alla är samlade och börjar sjunga. Detta håller sedan på resten av dagen från och till och på eftermiddag/kvällen har febern gått ner och värderna har blivit bättre. Eftersom pappa är med barnen passar jag på att stanna ganska länge hos morfar. Han pratar lite då och då och bla. beställer han fem bakelser till sin födelsedag. Han fyller 94 år den 24 mars. Han pratar lite om saker i livet förstår vi. Kanslihuset nämns där han jobbade många år inne i stan. Också nämner han något om en tomt och här ska vi bo. Vi gissar att han pratar om när han och mormor för snart 50 år sedan tittade på tomten i Täby där dom byggde Mosstorpet, huset där vi alla fem barnbarnen höll till mycket och som han sålde för bara några veckor sedan. Denna konstiga måndag slutar med en väldigt trött och småstressad Jenny som kommer hem dock till glada barn men har också en hemtenta och skriva.

 

Idag kom dom och hämtade pianot. Lite sorgligt att sälja det, jag har haft det jättelänge men jag spelar ju inte längre och barnen är helt ointresserade så det står faktiskt bara och tar plats och samlar damm. Hej då fina piano ha det så bra i Örebro, säger jag.

 

Helgen kom och gick kan man säga. Ganska fort dessutom. Lisa hade kompis över natten här fredag till lördag. Det gick jättebra och tjejerna lekte och lekte. På lördagen bakade dom kanelbullar och sen bjöd vi kompisens familj på fika. Kul var det. Kalle försvann hela dagen till kompis på gården. Har pluggat en del, har en hemtenta som ska in i veckan, men det är roliga saker för det är Selma Lagerlöf.

 

Ny vecka och nya tag.

 

tjing

 

Idag gott folk fick vi tillbaka vår sista hemtenta på Akursen, den om Dracula. G + fick jag och är nu rätt så sjukt nöjd ägare till 30 poäng Litteraturvetenskap A med Skapande Svenska :)

 

TJOHO

 

Klart irriterande att min mobil pajade idag så nu har jag förlorat alls nummer. Men vi hänger inte läpp för det utan hoppas att dom kan laga den så jag kan lägga in alla nummer igen.

Idag har Lisa simhoppat och sen kom mamma med fika.

 

Det var många barnfamiljer på plats och mäktigt. Vilken skillnad att sen läsa om en match som man själv har varit på, man ser ju helheten på ett helt annat sätt när man är där.

 

Ja eftersom Kalle har blivit en fotbollskille, han spelar inte bara så fort han får tillfälle han tittar på fotboll både på tv och dator så vi tyckte vi skulle se lite live också och passade på när mästarna kom till Sverige. Jättekul och vilken upplevelse. Jag och Kalle köpte godis och hade jättekul. Jag lyckades behålla rösten men Kalle fick säga åt mig flera gånger att ta det lugn och SITT NER MAMMA, SÄTT DIG NER. KUL HADE VI :)

 

I lördags var det kanonväder och vi hängde i Hammarbybacken några timmar. Dock lite väl isigt i stora backen men lilla duger bra åt oss än så länge :)